Hoppa till sidans innehåll

Pro Billiards Tour och Don Mackey

2011-08-18 14:20
I början av 90-talet kom en karismatisk person med pondus, visioner och ett välsmort munläder. Bara namnet Don Mackey drar tankarna till en maffialedare och det var inte så långt från sanningen skulle det senare visa sig. Poolspelarna var utsvultna på stora tävlingar och när Mackey kom och lovade guld och gröna skogar med Camel som huvudsponsor så hoppade flera på tåget fast Mackey inte hade sanktion för sin tour.
  • Uppdaterad: 2016-06-07 17:17

De etablerade internationella förbunden typ EPBF och WPA skrek rakt ut då Mackey av en ”slump” lade sina tävlingar samtidigt som deras, fast med mycket mera pengar. Det ledde till att många toppspelare hellre spelade PBT av den enkla anledningen att dom ville ta chansen på lite större slantar. Mackey körde även en tävling 1993 för 5-mannalag i 9-boll, ett inofficiellt VM om man så vill. Rebellisk som man var på den tiden så var vi några i Sverige som ville vara med och röra om i grytan.

 

Tävlingen gick i en liten lagerlokal i Tyskland som såg för sorglig ut, men TV-teamet visste vad dom gjorde med strategiskt placerade lampor och annan rekvisita. Den färdiga produktionen såg grymt bra ut. Spelet var 9-boll, med 20 sekunders shotclock!

Man fick spela ut sin stöt och det såg ut som avbytarbänkar på en hockeymatch där spelarna flyttade ett hack varefter man var klar. Kvaliteten på spelet blev därefter då man var kall som en isbit och stressad som sjutton när man väl fick chansen, tror jag fick en klar boll på hela matchen. Enkelcup och vi mötte Tyskarna i någon sorts kvalificering från Europa till finalen i Las Vegas. Har för mig att Filippinerna slog Puerto Rico i finalen senare, men minnet kan svika mig här.

 

Vi hade köpt vikingahjälmar med horn på för att showa till det lite vid inmarschen på arenan men vi var knappast någon skräckinjagande syn, snarare Valdemar Atterdag light. Vi ställde upp oss i längdordning och jag var dvärgen i sammanhanget på 183 cm! De andra som var med i laget var Mikael Sandzelius, Micke Hallgren, Urban Karlsson och Sten Järledal så det var idel ”långryggar”. Vi förlorade med liten marginal mot Tyskland tyvärr och vi skickade vår kassör Louise Furberg till Mackey för att hämta ut våra prispengar (40.000 SEK) och för resan. Hon fick kämpa som en tiger för att få ut gurkorna och det var precis att vi hann till planet hem. Redan där kanske varningsklockorna borde ha klämtat högt nog för oss att allt inte stod rätt till.

 

Bosse Sternberg var inte sen med att stänga av oss från alla tävlingar i Sverige och det dök upp så många papper från förbundet att jag hade kunnat tapetsera med dom. Eftersom tärningen nu var kastad så drog Jag, Kerstin Engdalen, Firren och Sten till USA 1993 för att spela några PBT-tävlingar. En gick i Burbank, Californien och där kom vi i kontakt med en kötillverkare som hette Bert Schrager. Karln såg ut som en korsning mellan Ernest Hemingway och Jultomten och det var häftigt att få åka till hans anspråkslösa shop och se på köer. Han visade bland annat den här:

mackay

 

Det var alltså Schrager som gjort denna till filminspelningen av Rosa Pantern med Peter Sellers. Har för mig att Sten köpte ett par köer av Bert och kanske han har någon kvar. Schrager gick för övrigt bort i vintras.  

 

Ingen av oss gick särskilt långt i turneringen i Burbank men tillräckligt för att få lite prispengar och då dök nästa problem upp. Man fick inte cash utan checkar och då var man tvungen att ha ett Social Security-nummer så vi pallrade oss iväg till ett kontor och köade i evigheter. Till slut hade vi våra ljusblå kort där det stod: Legal Alien Not Allowed to Work. Nästa turnering var Desert Dustoff i Phoenix och här blev jag blåst på 700 USD från PBT som sade att dom hade slut på checkar! Snarare slut på viljan att betala skulle jag tro och med ränta på ränta borde det vara en hyfsad sudd idag men att få ut degen är som att försöka lugga en flintskallig. Det går inte...

 

I Phoenix hände en intresssant grej, Dennis Hatch var med och uppenbarligen var matematik inte hans starka sida, då han dels blev sponsrad av hans bookmaker plus att han började dela med 50-50 med tre man. Så att ju längre han gick i tävlingen, ju mer back gick han och när han fick det klart för sig så berättade han för sin näste motståndare C J Wiley att: -I will take a dive against you tomorrow.

 

När deras match skulle gå hade Hatchs bookie dock fått in blytunga lir på Wiley så han sade åt Hatch att vinn nu för i h-vete, annars är jag wiped out! Slutade med att Hatch körde över en förvirrad och ilsken Wiley så nu uppdagades hela historien. Både Hatch och Wiley blev avstängda för sitt oprofessionella handlande. PBT:s dagar var dock räknade och Mackey stack till någon soldränkt ö med alla pengar som fanns i kassan och touren gick i graven med flera besvikna och lurade spelare.

 

Vi svenskar gjorde någon sorts avbön hemma och kunde börja spela direkt. Men lite kul var det och inget jag skulle vilja ha ogjort så här i backspegeln. Vad gör Don Mackey idag då? Tydligen köper han billig munspray från grossister, märker om dom med sin logga och säljer dom vidare. Avd, så kan det gå...

Skribent: Niclas Bergendorff

rf_logga

SBF_banner_biljardmagasinet2

sisuidrottsutb

Sticker SAY NO!!!

Postadress:
Svenska Biljardförbundet
Stockholmsvägen 59
761 43 Norrtälje

Besöksadress:
Stockholmsvägen 59
761 43 Norrtälje

Kontakt:
Tel: +46702536300
E-post: This is a mailto link