Hoppa till sidans innehåll

Skit bakom skaftet (del 1)

2011-10-30 15:07
Det drabbar ofta den stackars biljardkön. Statistiken över mosade biljardkäppar är svag och ju dyrare i inköp desto större chans till överlevnad, om än odugligförklarad.
  • Uppdaterad: 2011-10-30 15:16

Undertecknad har aldrig ägt någon större dyrgrip och följaktligen har de käppar som i obrukbart skick langats över räcket rakt ned i Karlbergs kanalen inte heller lämnat någon större saknad efter sig.

Brotten är för länge sedan preskriberade, vi talar nämligen 1964-65, Biljardpalatsets första resa under täcknnamnet S:t Eriks Biljardcenter. Junior var man och spelade gjorde man på gamblingens gröna ängar.Det är klart att det var tryggt med en egen ”käpp” om än av enklaste slag, ”lull lull” var ett okänt begrepp och det mest avancerade var viktringar till bakdelen i tredelade köer. Ringarna vägde nog 30gram styck och vi pratar alltså helt andra differenser än när man trär på ett mambafärgat kögrepp. 

Vi skall fortsätta prata köer och låta ”gamblingens gröna ängar” vara till en annan dag. Proffset Bergendorff beskriver ju en typisk resa och sitter nu trygg med en Predator, ett märke mycket eftertraktat av de, så fint uttryckt, ”semigoda biljardspelarna”!

1963-64 fanns Bowling, brylcreme, brudar, banana split (glass),bilar och blues i tappning U.S.A, men inga biljardköer. Det finaste som fanns var Pedersenköer i päronträ, det fanns två stycken tillhörande vassa fri carambole spelare och dom fick man som ”valp” absolut inte provspela. Än i dag vet jag inte om det är spetsen eller bakdelen som var i päron men som det snobbigt påpekades så fanns också inlägg i rosenträ. Man drog efter andan vid åsynen men beröring var icke tillåtet.

USA gör sitt inträde med Willy Hoppe käppen i mitten av 60-talet, den första riktiga poolkön och precis en sån som Hoppe hade spelat med (eller hur). Lite grov, med snyggt lädergrepp och en fantastisk ”fjong” i spetsen. Säga vad man vill om avdrift och andra teknikaliteter, det fanns piff , det fanns fyra och dom var dyra. Vad är dyrt? Jag minns inte så noga, men jag tror att det var närmare hundralappen. Fler än fyra blev det aldrig och kanske någon fortfarande sover sin törnrosa sömn i ett dammigt fodral under en taknock någonstans i staden. En dyrgrip, 10-20 lakan i värde.

1979 (hur gammal var du då Måsen?) gjorde undertecknad come back i biljardsvängen och fortfarande var dom enda riktiga poolköerna faktiskt hallköer av märket Dufferin. Buffalo var en kung i gungning, lite carambole kort och 11mm. runt pannan och lite efter sin tid.

Rempe,Dufferin,Adams och McDermott är väl vad jag minns som kronprisar nu när pool änterligen hade fått grepp i Europa och massproduktionen kunde skruvas upp ett snäpp. 

Undertecknad hade fått ”låna” en monter av Biljardexperten och sålde på provision, en seg historia som mest var en service fast kögreppen var en riktig hit och nog sålde jag ett par tre hundra!

Det var som sagt segt och lite för dyrt, käpparna kostade 6-800 utan att imponera, så man började luska efter egna märken och bättre priser men ändå med kvalitet och året var så där 84-85.

Hört talas om kö tillverkaren Viking? Trodde väl inte det, men av allt skräp jag importerade av dom fanns en fantastisk kö som tyvärr var lite för dyr i inköp (1200) för att man skulle våga ha dom på lager. Importera 20 billiga köer och fyra inte bara blir skeva på en kvart, dom är pigga nog att dansa i montern. Elda upp alltså, ev. sälja bakdelarna som batonger och ingen proffe på den dealen. Dufferin som är Kanadensiskt, hade länge ett gott grepp om marknaden, vem mer kan skryta med egna skogar och naturtorkat trä? Först var dom också med lamelllimmade spetsar och outstanding är dom vad gäller hallköer.

Pappa hittar guldkorn!

Ja en trippel faktiskt och jag småler när jag viskar ordet Mali. Precis i rättan tid kom jag över en käpp som stod sig väl mot Rempe, Mc Dermott och vad du vill och som höll sig rak,var hyggligt snygg, billig att köpa in och gick som smör för ca.450 bagis.

Jag måste ha sålt mellan 400 och 500s tycken av den pärlan och lite huvudvärk till Micke Kopriwa på köpet för skojs skull.

Industrin tog sig snart samman och McDermott lanserade en likvärdig produkt något billigare Men man kan lugnt säga att ”Svenssons” marknad var mättad för det närmaste året på Kungsholmen med omnejd.

Upplyft av inslaget så provade man på nytt, katalogsnyggt och halvbilligt visade sig vara målat skräp från tomteverkstan i Taiwan. Kom och köp, batonger för tio kronor styck!

Katalog snyggt, dyrt och etablerat men okänt i Svedala. Vi provar och beställer sex st. Schön i varierande prisklass. Ingen hade hört talas om märket men det var klass rakt igenom. Tom Storm råkade trilla in på Palatset just den dag som det var leverans och jag bad honom prova den med silverringar, elfenbens intarsia och hej och hå. Han spelade  på ett tag på tolvan, så föll han i trance och spelade och spelade. Till slut så tittade han upp, ” den är otroligt bra, kan man få en billigt?!” Tyvärr Stormen, det fanns bara en och den gick för 6400 vilket var hälften mot kostnaden på tyska marknaden. Ingen vidare affärsman alltså. Nå, sextetten gick på  en vecka och lite senare hörde man sig för om en ny liten affär. Men nix, -”vänligen vänd er till europakontoret i Wien!” Det blev alldeles för dyrt och snorkigt. Jag kollade ett år senare och det fanns 120 modeller numera made in Taiwans tomteverkstad.

Någon i Stockholm sitter på en Schön original som är värd fläsk.

Barracuda avslutar trippeln och för er som vet att snooker har eget stuk på köer kan det ju vara värt att veta att en gammal Barracuda är inga dåliga grejor.

Där var man helt solo på marknaden och följaktligen kunde man utan att bli svettig sälja säkert 300 under årens lopp. Barracuda fick till slut vika sig för kinesiska produkter som var otroligt billiga och dessutom bra. Förklaringen låg i att det var riktiga hantverkare som ännu inte lärt sig att ta betalt och inte heller visste hur man skulle fuska för att tillverka skräp.

Något snack om ”skit bakom skaftet” blir det inte nu, det blir del 2.

Skribent: Kim Hartman

rf_logga

SBF_banner_biljardmagasinet2

sisuidrottsutb

Sticker SAY NO!!!

Postadress:
Svenska Biljardförbundet
Stockholmsvägen 59
761 43 Norrtälje

Besöksadress:
Stockholmsvägen 59
761 43 Norrtälje

Kontakt:
Tel: +46702536300
E-post: This is a mailto link