Hoppa till sidans innehåll

EM i Siófok, Ungern 1993

28 DEC 2010 11:21
Att vara biljardspelare är sannerligen ingen dans på rosor. Konkurrensen är stenhård och för att kunna leva på biljard måste du vara minst Top 20 i världen eller en skicklig gambler, så 99,9% av alla som håller på går back och får hitta sitt levebröd på andra sätt. Så det blir en seriöst menad hobby, där resandet att få se olika platser och kanske ett par bucklor att ha geléhallon i blir belöningen, i stället för reda slantar. Det kostar tid, pengar, gråt, tandagnisslan, besvikelser, kramp och ett par miljoner hjärnceller som brinner upp när någon har i match 9:an på ren bondröta samtidigt som det gör ont djupt i själen.
  • Skapad: 28 DEC 2010 11:21

Men så kan biljard vara alldeles underbart också. Vi som håller på kommer någon gång ”in i zonen”. När allt känns så självklart, total harmoni infinner sig och man spelar på toppen av sin förmåga. De ytterst få stunderna är väl varför man orka hålla på samtidigt som man lär sig mycket om sig själv i pressade tävlings-situationer. En enda gång i min karriär har jag hamnat i zonernas zon, ett biljardens Nirvana. En nästan utomkroppslig upplevelse i den bästa match jag någonsin gjort, vilket var mäktigt att få uppleva, men det återkommer jag till senare i denna text. Ber om ursäkt för att ”blow my own horn”,så de som ogillar sådant kan sluta läsa om två stycken.

 

Ena halvan av EM 1993 gick i lilla staden Siófok, vid stranden till Balaton-sjön. Vi landade i Ungerns huvudstad för vidare transport med hyrd buss till Siófok. Massor med fina byggnader i Budapest och floden Donau delar staden mellan områdena Buda och Pést. Tävlingen gick tidigt på våren och utan turisterna så var Siófok en spökstad. Hotellet var helt tomt så när som på personalen och vi som hörde till EM. Allting var superbilligt så det var bara att peka på menyn och ta in massor med rätter och välja och vraka. Per Prim var som ett barn på julafton, han gnuggade händerna och såg till ”att skinnet var spänt”. Notans kvitto kunde vara en meter långt, men gick ändå inte på mer än en hundring per skalle. Ungerskan hör till samma språk-stam som finskan, så det var omöjligt att förstå någonting skrivet. Allt utom ett enda ord som vi såg när vi var ute i byn och fönstershoppade. Fotoalbum stavades exakt som vi gör och alltså ett ord vi lånat från ungerskan.

 

EM skulle spelas på bord av ett inhemskt märke som jag tror hette Fordan. Det speciella med dessa lådor, var att hörnen var felskurna och inga shimmings fanns, så det var gummivall hela vägen. Stod man rakt framifrån så såg hörnen ut ungefär så här \_/ vilket gjorde att man kunde få en boll att hugga rakt framifrån om man tog den för hårt i klacken! När bollarna låg nära vall så var det värre än snooker. Man var tvungen att ta bollen kliniskt rent och dessutom med rätt tempo för annars studsade den ut. Vi stod bara och skrattade under träningen då man kunde missa precis vad som helst, och man spelade som om man hade ägg längst fram på kön. Taktiken blev att göra så många bollar som möjligt i miljöerna, vilka var någorlunda normala.

 

Matchen jag nämnde tidigare var i gruppfinal 14-1 mot österrikaren Werner Duregger. Race till 125, han öppningsafade, jag gjorde 4 varpå han brände direkt. Sedan hände något, började hitta tempot exakt och rullade i lägg efter lägg utan att ha en aning om hur många det var. Det var overkligt när domaren sade: -Du skall lämna en. Gjorde 121 och ut på totalt ospelbara bord och näst högsta stöt på hela detta EM var inte ens hälften så många, vilket ger en fingervisning om hur hopplöst det var. Var så koncentrerad så jag hade fysiskt ont i kroppen efteråt och man kunde ha ställt en mässingsorkester bredvid under seriens gång utan att jag märkt något. Om jag bara visste hur man kunde hitta detta fokus igen, men det hände aldrig.

 

Sedan gick vattnet fullständigt och jag var inte nära att göra en 30-serie efter den urladdningen. Mikael Sandzelius och ”hemmasonen” Per Anda (visste ni att Pers pappa är ungrare?) snöt varsitt brons, starkt jobbat. Louise Furberg tog silver i 14-1 och brons i 8-boll så det blev lite medaljskrammel till di Svenske i det mest svårspelade Europamästerskapet jag varit med om.

 

Vill även passa på att önska alla en god fortsättning och ett Gott Nytt År!

Skribent: Niclas Bergendorff

Carambole

Pool

Snooker

UngBiljard

Facebook  Instagram

Riksidrottsförbundet

 

sisuidrottsutb

Postadress:
Svenska Biljardförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
116 64 Stockholm

Kontakt:
Tel: +46707511287
E-post: This is a mailto link