Hoppa till sidans innehåll

Hur man blir bättre i biljard, for Dummies

14 FEB 2011 13:14
Ta nu inte så hårt på rubriken, utan det är ett lättsamt sätt att ge min syn, kanske något utanför boxen, på vad jag lärt mig under alla år som kan tänkas behövas för att ta nästa steg. Det här vänder sig i första hand till dom som tävlar och verkligen satsar på biljarden och vill se hur dom kan närma sig sitt maximum.
  • Skapad: 14 FEB 2011 13:14

Visst är det viktigt att ha en bra teknik för att ens kunna utföra de stötar man ger sig på, men det helt avgörande för om du skall bli riktigt bra, är den mentala biten. Spelar ingen roll hur bra man är på träning om man inte klarar av att utföra det i tävling och helst ännu lite bättre. Många underskattar mental träning, vilket är synd då det är den enskilt absolut viktigaste biten i biljardpusslet. Det är bra att SBF nu insett värdet av detta och jag önskar att Team Sweden hade funnits för 25 år sedan. Däremot är människor inte stöpta i samma form så vad som fungerar för August kanske är helt fel för Lotta. Finns en hel drös litteratur om ämnet och det gäller att hitta bitar som passar just dig och sedan jobba stenhårt då resultaten inte kommer över natt.

 

På 90-talet var hela Masters BK i Medborgarhuset för att lyssna på en föreläsning av idrottspsykologen Johan Plate och det var klart intressant. Han propagerade för att ingenting var omöjligt och han berättade en historia om en kille som gått en 18-hålsrunda golf på 81 slag, alltså singelhcp. Han hade dock även ett fysiskt handikapp och Plate lät oss i salen gissa vad det var? När ingen kom på vad det var så släppte han bomben, karln var blind! Det blev en riktig det-var-som-fan-upplevelse. Går ju inte ens att träffa bollen och om han kunde klara av göra en sådan prestation, då är tamigtusan ingenting omöjligt.......

 

På 80-talet läste jag en bok om idrottspsykologi av norrmannen Willi Railo som hette ”Bäst när det gäller”. Mycket av det han skrev kunde jag inte använda men en sak som verkligen kom att hjälpa mig i karriären var ett stycke om aktiv målprogrammering. Kort uttryckt så gällde det att se sig själv utföra något bra innan det hänt, och på så sätt förbereda kroppen på att ”låta det ske”. Det här kan verka hur knasigt som helst men jag gjorde låtsas-intervjuer med mig själv där reportern gratulerade till segern och frågade vad som var orsaken till att det gått så bra? Då kunde jag rabbla upp ett antal detaljer som jag lyckats med och när väl den riktiga tävlingen kom så var grundjobbet redan gjort. Naturligtvis fungerade inte det här alltid, men någon gång så var det som en formalitet att bara spela av matchen då utgången kändes given på förhand.

 

Det där med fake-intervjuer kallas för en trigger och skall vara något som får dig att gå in i ett tävlingstillstånd. Med risk för att låta som ett psykfall så kommer här den andra triggern jag brukade använda mig av, speciellt när nerverna började spöka innan match och jag behövde få tillbaka rätt fokus. Gick in på toaletten, låste dörren, fällde ner locken, satte mig, släckte ljuset, och blundade. –Ingenting kan ske i det här rummet utan mitt medgivande. -Det är jag som har total kontroll över situationen här inne och det kommer att vara likadant när jag går ut härifrån.

 

Det vore lögn att påstå att det fungerade varje gång, men ibland så kunde det hjälpa till att hitta lite lugn och ro i ett pressat läge. I alla matcher du spelar finns det två vägar att gå, antingen kamp eller flykt. Att fly är enkelt, det är bara att skjuta några bollar rakt in i vallen och leta ursäkter efter varför man missat. Det kan vara fel på bord, bollar, skavande skjorta, ljuset, någon som hostade på läktaren, ja i stort sett vad som helst. Jag skall inte säga något, jag har själv flytt och hävt ur mig dumma kommentarer efteråt som jag ångrat och skämts över så fort jag sagt dom, när jag innerst inne vet att felet var mitt eget och ingen annans. Kamp däremot är betydligt svårare och kräver att man gräver längst ner i resursbanken för att hitta en lösning på att vinna matchen. Men stoltheten över att lyckas göra det och ta sig ur en knipa är grym.

 

 Vissa saker går ju inte att träna på, känslan man har i kroppen som har byggts upp av alla intryck efter två timmars match där ställningen är 10-10, är en sådan. Man lär sig väldigt mycket om sig själv i både med och motgång vilket är en del i processen. Gemensamt för allt det här är att det tar tid, för det är ju tyvärr inte som att trycka på en knapp så fungerar det.

 

En annan sak som jag tycker att varje spelare bör göra inför varje säsong är att ha en klar målsättning med sitt spel, så man har något att jobba mot. Det skall vara realistiskt och uppnåeligt, men ändå en utmaning. Sedan kan det vara på vilken nivå som helst, min första målsättning 1980 var att våga vara med på Klass III Östra i 14-1 och helst vinna en match. Bara det var nog så kämpigt kan jag säga. Var med i alla 4 deltävlingarna med 0 vinster och 8 förluster. På den här tiden så gick alltid tävlingarna över två dagar och till säsongen 81 så ville jag någon gång vara med till söndagens spel, alltså gå ur gruppspelet. Så där höll det på varje år och det var spännande när det började gå bättre och bättre så ribban höjdes hela tiden.

 

För att ta något om vanlig biljardträning så förespråkar jag helt klart kvalitet över kvantitet. Att spela 1 timme med full koncentration ger klart mer än 4 timmar där man bara står och skottar. Att göra övningar är bra, men kräver att man orkar missa mycket utan att ge upp. Man skall ju träna på det man är dålig på, så tålamod och fokus behövs verkligen då. Sedan tycker jag också att man skall lira med olika spelare i hallen. Om du står dag ut och dag in med samma människa så bjuder det sällan på några spelmässiga överraskningar. Sök nya vägar och utmaningar och kör gärna om en slant för att säkerställa att man gör sitt absolut yttersta.  

 

För er som inte orkat läsa att det här dravlet kommer en snabb sammanfattning:

*Mental träning

*Kvalitetsträning hellre än Kvantitet

*Sätt upp en målsättning för din tävlingssäsong

 

Avslutar med ett ordspråk som jag verkligen gillar:

-Den som går i andras fotspår kommer aldrig först!

Skribent: Niclas Bergendorff

Carambole

Pool

Snooker

UngBiljard

Facebook  Instagram

Riksidrottsförbundet

 

sisuidrottsutb

Postadress:
Svenska Biljardförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
116 64 Stockholm

Kontakt:
Tel: +46707511287
E-post: This is a mailto link