Rapport från nätverksträff
I förra veckan var vår utvecklingskonsulent Jörgen Sandman på nätverksträff Barn- och ungdomsidrott arrangerad av Svenska Skolidrottsförbundet. Här är hans rapport från träffen.
I väntan på ett nytt föreningsbesök i kväll och efter att ha landat på en ny plats att parkera mina väskor på, tänkte jag att jag kunde bjuda på lite av det som jag fick vara med om ute på Bosön igår. Svenska Skolidrottsförbundet hade bjudit in till en första av tre nätverksträffar med Barn- och Ungdomsidrott som huvudtema, och Unga ledare som underrubrik.
Träffen inleddes med Träff träffande nog och det handlar förstås om Malin Träff som är sakansvarig för Barn och Ungdom hos RF. Hon berättade bland annat om de nya riktlinjer för barn och ungdom som RF har utarbetat på grund av att FN:s Barnkonvention nu har blivit lag i Sverige. De nya riktlinjerna får också till följd att reglerna för LOK-stödet kommer att förändras lite och anpassas till den ny 5-årsplan 2025, som skall bearbetas på Riksidrottsmötet. Hon berättade också lite om ett antal motioner på temat Trygg Idrott som har inlämnats inför mötet.
En annan Malin som hade mycket på hjärtat var Malin J-son Höök, som delade med sig av resultatet av den senaste PEP-rapporten som nu är färdigställd och analyserad. Det var emellertid en annan och en något mer känd idrottsprofil som hälsade oss välkomna till presentationen – Carolina Klüft – som beklagade att hon själv inte kunde vara med via en förinspelad video.
PEP-rapporten genomfördes första gången år 2018 och undersöker våra vanor när det gäller fysisk aktivitet och kosthållning, och de skillnader som föreligger baserat på faktorer som exempelvis kön, kulturell bakgrund och ekonomi. Den tid som vi tillbringar vid skärmen är något annat som också får konsekvenser för hur vi klarar av att ägna oss åt sådant som är viktigt för vår hälsa – både fysisk och psykisk.
I huvuddrag visar PEP-rapporten att mindre än 1 av 10 äter efter kostcirkeln och bara 2 av 10 uppnår 60 minuter av fysisk aktivitet per dag, och då är promenaden eller cykelturen till och ifrån skolan eller arbetsplatsen inräknad. Den visar också tydligt att det först och främst är höginkomsttagare som klarar att möta de olika krav som måste uppfyllas för en god hälsa, men också att detta är vanligare hos pojkar/män än hos flickor/kvinnor.
Vi fick också i grupper diskutera ett antal frågor knutna till några av de resultat som PEP-rapporten visar. Detta gjordes med utgångspunkt i respektive deltagares egen idrott och med frågan om ett samarbete mellan flera olika idrotter eventuellt kan bidra till att förbättra våra möjligheter att uppnå ökad fysisk aktivitet och en bättre kosthållning.
Några av de tankar och idéer som presenterades i den lilla grupp som jag själv deltog i, såg ut som följer:
• Använd sociala medier för att skapa aktivitet
• Ta idrotten dit barn och ungdom vistas
• Genomför lektioner i skolan i form av fysisk aktivitet
• Samarbeta för att dra fördel av varandras kunskaper och erfarenheter, men kanske också möjligheter att bidra under skoltid
”Barn gör som vuxna gör” tjänar som en liten påminnelse till oss som är ledare, tränare, förälder, lärare och så vidare, om att vi bör bli bättre på att inte bara förmana utan att också föregå med gott exempel själva. En annan insikt som förtjänar att vi tänker lite på är den om att vi alltid är så duktiga på att visa upp de som lyckas i olika sammanhang – kanske hade det inte varit fel att också ibland berätta om de som lyckas mindre bra. Det hör ju till och är också okej.
En stor del av eftermiddagen gick åt till en liten paneldebatt med tre inbjudna unga ledare; en 15-åring med fyra års erfarenhet som ledare/tränare, en 17-åring med fem års erfarenhet, och en 21-åring med 10-11 års erfarenhet och en heltidsanställning som tränare sedan tre år. Alla tre kom ifrån samma idrott, truppgymnastik, och samma klubb. De intervjuades om hur det kom sig att de blev ledare i så unga år, men också hur de hade upplevt detta och hur det kommer sig att de alla tre fortfarande är aktiva som ledare.
Goda förebilder genom andra unga ledare, kompisar som berättade hur kul det är och glädjen av att se hur andra utvecklas, var några av de grunder som ligger bakom ungdomarnas engagemang som ledare. Att det var ganska nervöst inledningsvis, var de alla eniga om, men här var det äldre huvudansvariga som var med i starten och som man kunde vända sig till vid behov.
Klubben och förbundet har också tagit fram massor av material och olika former för utbildningar som erbjuds, och även om de tre ungdomarna har fått ett litet arvode för sina tjänster, är det ändå möjligheterna att skaffa sig mer kunskap och att utbilda sig vidare som ledare, som är den främsta grunden till att de gärna fortsätter. Gemenskapen med andra vänner som också är ledare är också viktigt, liksom det faktum att alla de unga barnen som de jobbar med blir som en del av familjen.
Dagen avslutades med ett nytt grupparbete och denna gång var frågan om vad som ska till för att vi alla skall klara av att motivera unga att bli ledare. Här nämndes framtagandet av en mall som visar vad som krävs, som ett exempel. Andra frågor som debatterades var om det är viktigt huruvida det är ett avlönat uppdrag eller helt ideellt, och hur det ser ut med avtal och försäkring när man har med unga ledare att göra, som får ta på sig ansvar i olika former.
Personligen var jag med och bidrog efter bästa förmåga även om jag sedan länge inte kan betrakta mig som en ung ledare längre. Faktum är att jag var nestor i sammanhanget och detta med ganska bred marginal. Nåväl, lite erfarenhet skadar aldrig, eller …? Till sist en liten reflektion ifrån min sida; tänk om vi kunde klara att engagera 14-15 åringar att bli ledare och tränare i Biljard!
/Jörgen Sandman
Publicerad: 2023-05-04
Senast uppdaterad: 2023-05-04
Författare: Svenska Biljardförbundet